Bortglömd millenieskiftes-noir med Natasha Henstridge (Species) och Angus Macfayden (Braveheart).
HANDLING:
Sam Kane är en butter knytskoman som driver (slash tynar bort i) en bokhandel i en liten sömnig kuststad. Som en programförklaring specialiserar sig bokhandeln på crime - Hammett, Ellroy och grabbarna nämns redan i de första fem minuterna. Sam väcks ur sin dvala när en SEXIG FRÄMLING (i en så gott som genomskinlig linneklänning) en dag dyker upp och söker jobb i butiken. Efter att hon impat på den först ointresserade bokhandlaren genom att namedroppa lite crimeförfattare och lämnat sitt namn (Crystal Ball) och nummer stegar hon ut ur butiken och omgående påkörd av en bil, en påstådd hit-and-run-olycka (eller?). Där hade filmen kunnat sluta och det hade då blivit en väldigt kort film om ett möte i en bokhandel med dödlig utgång... men den fortsätter såklart och bjuder på nittio av stabilt neo-noir mys när Crystal vaknar upp efter olyckan med minnesförlust (eller!??) samt att knytskomannen inte verkar så alldaglig som han först ger sken av. Peter Fonda spelar ondskefull sydafrikansk miljonär med bilsäte tillverkat av människohud och självklart finns en tugummituggande millenieskiftes-bad guy med rakat ögonbryn, bowlingskjorta, skinnrock och solglasögon inomhus som heter Tommy med i historien, vars etos är att du inte kan lita på nån här i världen (särskilt inte kvinnosläktet).
OMDÖME:
Mirjam: Jag älskar noir. Jag älskar även neo-noir. Mest av allt älskar jag Brian de Palmas neo-noir:er. Detta var inte en sådan men jag satt fullt nöjd ändå. Stabil underhållning, ekonmiskt hantverk och otippat väldigt bra musik! Alla skådespelare gjorde sin del till perfektion och även om jag gärna hade sett lite mer sleaze och mer Hitchcockkänsla hade jag riktigt trevligt. En klar 3 bags of popcorn för mig.
Lars: En ganska trevlig överraskning detta. Handlingen bjöd inte direkt på några överraskningar men det är ett fint hantverk med små detaljer som gör att filmen inte kändes lika paint-by-numbers som den lätt skulle kunnat ha gjort. Tycker t.ex. kemin mellan Angus och Natasha sitter som den ska (Henstridge tycker jag är underskattad som skådis, hon är inte bara tjusig utan även riktigt vass i de här femme fatale-roller hon alltid castas i). Filmmusiken var genuint toppen och drog ibland åt moderniserad giallo-musik hållet à la Morricone/Nicolai, fast utan förfalla till rent retro-runkande. Musiken ihop med det snygga fotot och de soldränkta och lite vemodiga sydafrikanska kustmiljöerna hjälper till att skapa en drömmig noir-känsla som jag gärna befinner mig i. Jag fattade för övrigt att filmen var inspelad i sydafrika först när jag kollade upp filmen efteråt, under titten blev jag galen på att jag inte kunde placera i vilken amerikansk stad den var inspelad i.... ljuset, eller "the shine", för att tala filmbloggaren LexG:s språk, var ju fel både för L.A. och Florida. Svaret var alltså: ingen. Hur som helst, jag känner en kärnfrisk och stabil trea för den här filmen. En sån där glad trea man gärna ger en film som ingen har tänkt på på tjugo år men som visade sig vara bra.
PRINT: Funktionell print i icke-anamorfisk widescreen. Kändes precis som att kolla på en uråldrig gammal DVD från DVD-spelarens barndom, helt rätt för den här filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar